Direktlänk till inlägg 17 januari 2012

Chapter 1 - It's not the scars that hurts, it's the reasons why you make them

Av Moa, ♥ - 17 januari 2012 10:34

"Justin snälla lämna mig inte här.." Min röst skar sig på slutet. Justin kollade med blanka ögon mot mig och en ynka tår rann nedför hans kind.

"Jag kommer aldrig glömma dig, Danny" Han omfamnade mig i en kram som jag hårt besvarade. Mina tårar rann längs mina kinder. Han backade ett steg medans jag fastnade med blicken i marken.

"Danny, snälla, jag ringer varje dag, jag lovar! Bästavänner föralttid, right?" Jag nickade sakta med tårarna rinnandes längs mina röda, svidande kinder.

Framspolning 2 år

Blodet rann längs mina armar samtidigt som en härlig känsla for genom mig. Jag kollade ner mot min ena handled. Sommarlovet har precis börjat och jag stod inne på toaletten och grät. Justin hörde aldrig av sig. Han sket i mig, skaffade nya coola vänner. Jag vill inget annat än att dö, just nu. Jag vet att det inte kommer hjälpa. Men när Justin stack, försvann allting. Subba, hora, bitch, emo, fucked up kid. Orden snurrade i mitt huvud medans jag bara stod där och tog imot dem varje dag.

"Älskling? Vad gör du där inne?" Mammas röst hördes ifrån dörren. Jag vände sakta bilcken ner mot mina handleder som nu slutat blöda och skapat ärr.

"Inget, inget, kommer nu" Jag la bort rakbladet och sköljde av handlederna i kranen och gnydde lite tyst, för att det sved. Jag drog ner min långärmade stickade tröja över såren och granskade mig själv i spegeln. Jag äcklades av min spegelbild. Mitt mörka hår satt nu uppe i en slarvig klämma och luggen hängde över ena ögat. Mina gröna ögon var rödgråtna men det syntes inte så mycket om man inte studerade dem på nära håll. Jag ryckte lite på axlarna och vände mig sedan mot dörren och öppnade i hopp på att mamma inte skulle märka något.

"Gumman, vi ska åka nu" Jag nickade sakta mot min mamma som stod runt hörnet och log mot mig. Jag log lite milt tillbaka. Hon tog några steg mot mig och gick sedan ut ur mitt rum. Jag andades ut av lättnad medans jag gick ner mot hallen där mamma och pappa redan stod och väntade. När de såg mig log båda och öppnade dörren och pappa styrde sina steg mot bilen medans mamma väntade tills jag gått ut så hon kunde låsa. Jag gick ut ur dörren och andades in den friska luften. Jag hoppade sedan in i bilen och väntade på att vi skulle komma fram till resturangen. Jag drog upp min Iphone ur fickan och gick in på en sida om Justin. Jag visste att det skulle såra men inte såhär mycket. Jag tryckte upp sidan och fick se en bild på oss två för 2 år sedan som gick och skrattade. Jag undrade om han någonsin tänker "Man, Jag saknar henne" Jag visste att han inte tänkte så, men tänk om. Rubriken löd; "Vad hände med Danny och Justin?" Jag märkte inte att jag grät förens en tår letade sig ner på min kind som jag ilsket ooch irriterat torkade bort. Jag stängde sorgset ner sidan och kollade ut genom fönstret. Varför, varför bryr han sig inte, om mig?

"Gumman, du måste äta något" Mamma lät orolig men samtidigt irriterad. Jag slog ner blicken i menyn, och allt bara äcklade mig.

"Okej, en pasta med köttfärsås" Mamma nickade nöjt precis som om hon trodde att jag skulle äta.

Dörren till resturangen öppnades och jag förde genast blicken ditåt. Jag kunde inte tro mina ögon. Justin. Med Selena. Jag slog ner blicken såfort han kollade mot mitt håll och suckade sorgset. Detta kommer bli smärtsamt..

Justin

Selena hade envisats med att gå till någon ny resturang hela kvällen, så jag gav med mig. Vi steg in på resturangen och jag kollade runt och såg en ganska söt tjej sitta med blicken hitåt, men jag såg inte hur hon såg ut. Hon hade luggen för ena ögat. Hon vände genast bort blicken bort när jag mötte hennes och hon sjönk sedan ihop lite på sin stol. Jag granskade hennes rygg ett tag och kollade sedan vilka hon satt med. Det kan inte vara sant. Alice och Andy, satt där! Men.. Är det Danny? Jag gick sakta och tveksamt mot deras bord och Alice slog upp sin blick och log när hon såg mig. Jag log lite och vinkade.

"Danny, kolla!" Danny kollade sorgset upp och kollade på mig med en genomborrande blick.

"Danny kan jag få prata med dig?" Hon nickade långsamt och ställde sig upp och sköt sedan in stolen. Jag började gå mot utgången med Danny häckihäl.

Danny

Vi gick bak till baksidan av resturangen. Jag hade blicken fäst i marken hela vägen. Varför, varför skulle detta hända nu?

"Jag har saknat dig Danny" Justins hesa stämma fick mig att vilja gråta. Men jag bet ihop. Han tog tag i mina ömma handleder och jag gnydde till.

"Vad är det?" Han drog sakta upp tröjarmarna och hans ögon spärrades upp. Sedan slog han upp blicken på mig.

"Varför?" Jag suckade samtidigt som jag skakade på huvudet och några tårar rann nedför mina kinder.

"Det är inte såren som gör ont, det är anledningarna till att man gör det som gör ont" Jag vände på klacken och gick med snabba steg in till resturangen igen.

"DANNY!" Justins skrik fick mig att stanna, jag vände huvudet mot honom. Han grät, Justin grät. Där sprack det mina tårar rann hejdlöst och jag började springa mot havet. Kanske vore det bäst om bara lilla Danny dog?

_____________________________________________________________________________________________________

Kanske en väldigt deppig nu i början, men det kommer ändras, i detta kapitlet skrev jag bara hur jag som person känner mig. Men samtidigt blir detta en bra start på novellen.

Som kommer heta With you.

Pussar, M ♥

With you(Pågående novell]

Dela